Läkarbesök à la Toronto

Så A och jag begav oss alltså till barnläkaren med tunnelbanan och befann oss punktligt i Dr Seniors väntrum kl 17.40, eller som man skriver här 5.40 pm. Tyvärr var vi inte de enda som tiggt till oss denna sista tiden och väntrummet var fullt av andra små sjuklingar och deras otåliga föräldrar. I vanliga fall så är väntetiden hos Dr Senior i princip obefintlig, men nu i semestertider och, tydligen, förkylningstider, så skulle det visa sig annorlunda. Eftersom väntrummet rätt så sällan används för att faktiskt vänta i så är det ganska tråkigt: ett akvarium och en liten hylla med böcker. Tillsätt till detta ett gäng uttråkade, krassliga småttingar och ni kan själv tänka er vilken underbart vilsam väntan vi hade.
När vi efter någon timme av denna underhållning äntligen fick audiens hos Dr Senior var han förståss som vanligt urcharmig och trevlig. Till och med A tycker om honom, fast han helst skulle slippa att bli petad på, och han verkar alltid bete sig mycket friskare och piggare när vi är där. Hur som helt så tyckte Dr Senior att det väste lite om As lungor och skrev ut medicin som skulle ges om det blev värre. Annars tyckte han att ungen verkade hur frisk som helst. Och förmodligen att mamman var överdrivet pjoskig.