Se honom i ögonen och säg:
Jag kan!
Jag vill!
Räkna med mig!
Jag vill ha de krävande projekten!
Jag vill ha mer ansvar!
Du kan lita på mig!
Jag förtjänar mer betalt!
Kan vi avsluta nu? Jag måste hämta på dagis.
No excuses...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Gick det bra??
Saltis: Tja, jag har fortfarande jobbet kvar och det är ju bra. Faktiskt. Min tjänst är lite konstig för oftast så är det folk som vill någon annastans som innehar den. De vill bli läkarstudenter eller postdocs eller något annat och behöver något fint att skriva på sitt CV och kanske publisera en artikel eller två. Och är därmed villiga att jobba som små gnuer, eller doktorander ;-), 70-80 timmar i veckan. Min arbetsgivare påstår dock bestämt att de är familjevänliga och att de vill ha folk som stannar längre. MEN en annan tjej, som hade samma typ av tjänst som jag, fick precis i princip sparken. Hon var den enda andra föräldern på min nivå...
Oj då, inte kul! Men inte troligt att de skulle sparka två personer i samma veva. Och du är säkert 100 grr bättre än den andra tjejen så de vill nog inte förlora dig!
Anna: Vad gullig du är! :-)
Nej jag får helt klart vara kvar för den här gången. Min närmsta chef är också betydligt bättre än vad den andra tjejens chef är och det betyder en hel del. Men det skadar nog inte om jag håller ett getöga på arbetsmarknaden ändå. För säkerhets skull.
Oj det låter verkligen som ett rätt hårt arbetsklimat! Själv har jag jobbat ca 50-60 tiummar i veckan de senaste 2 månaderna och tycker att DET varit i mesta laget faktiskt.... Tror inte jag skulle palla 70-80 timmar! Hu!!
Låter iallafall bra at din chef är bättre än din fd kollegas! Hoppas att du kommer få jobba kvar så länge som du själv vill.
Skicka en kommentar