Toronto the Good?

Toronto är känd för att vara en väluppfostrad och snäll stad. Åtminstone om man frågar de som bor i Toronto. “Toronto the good” kallar de sig. Man tackar till höger och vänster, ber om ursäkt om någon går på en och håller upp dörrar för varandra ad nauseam. Teorin är att om man klämmer in så många människor på liten yta så behöver de lite smörjmedel i form av etikett och vänlighet för att livet ska flyta på friktionsfritt. När man dessutom har ett klimat av vildare slag så kan ju ens överlevnad bero på att man kan få en hjälpande hand emellanåt. Självklart skottar vi snö åt vår lilla granntant. Om inte någon annan av våra grannar har hunnit först vill säga.

Det lustiga är att resten av Kanada verkar dock vara övertygat om att Toronto är den snobbigaste och otrevligaste platsen på jorden. Det har tom gjorts en hel film om det utbredda Totontohatet. Lite som 08-föraktet i Sverige. Jag måste säga att jag tycker att det är ett oförtjänt dåligt rykte. Toronto ÄR en riktigt riktigt trevlig stad. Det enda som kan vara lite störande är att alla Torontobor hela tiden måste påminna en om att det.

Bilder från Kuba

Att ta en paus från snö och rusk och tillbringa en vecka i tropisk sol och värme var precis vad jag behövde. Kuba är väldigt vackert och vi tillbringade nästan hela veckan bortskämda på hotellet, som låg vackert i en mangroveskog.

Vi träffade på en stor havssköldpadda.

Vi lekte kurra gömma bland palmerna.

Och vi byggde otaliga sandslott på den underbara sandstranden.

Ja just det ja.

Jag har ju en blog! Julen var underbart avslappnad och mysig och tvååringen blev just så överväldigad och överraskad som man ska bli. Nyår åkte vi till Kuba och det finns inget som gör att en lång kall vinter känns mindre sträng än lite tropisk värme, sol och bad. Vid hemkomsten kollapsade vår trogna gamla dator och vi införskaffade en ny i fredags. Dock krånglar förstås internetuppkopplingen och detta bloginlägg postas från jobb. Men det är ok tror jag. Vi har inga uttalade regler mot sådant. Och sen har jag så mycket att göra så jag vet ändå inte var jag ska börja…