Äppeltider

Vi åkte ut och plockade äpplen i lördags. Det finns en underbart kommersiell liten äppelgård man kan åka till ca en halvtimmes bilfärd från Toronto. Det finns djur att klappa på, äpplen att plocka, pumpor att klättra på, höskrindor att åka på, krimskrams att köpa. En cirkus med andra ord. Och det var helt underbart.




Apple Jelly
by Margaret Atwood

No sense in all this picking,
peeling and simmering
if sheer food is all
you want; you can buy it cheaper.

Why then do we burn our hours
and muscles in this stove,
cut our thumbs, to get these tiny
glass pots of clear jelly?

Hoarded in winter: the sun
on that noon, your awkward leap
down from the tree, licked fingers, sweet pink juice,
what we keep
the taste of the act,
taste of this day.

Toronto Islands

Under nästan 50 år har det inte varit så varmt under September som det har varit i år i Toronto. Vi njuter i fulla muggar vid Lake Ontario.

Pizzataxi

Vet ni vad en pizzataxi är? Jo om man av någon mer eller mindre alkoholinducerad anledning inte kan ta sig hem för egen maskin så går man till närmsta pizzeria och beställer en pizza för hemkörning. Sedan liftar man hem med pizzabudet. Hur smart som helst. Man kommer hem säkert OCH har färdkost. Allt till priset av en pizza och en väl tilltagen dricks.

Far Enough Farm

Thy och A på Far Enough Farm, Centre Island, Toronto.

Tack för maten!

Två-åringen tvärstannade på väg uppför trappan igårkväll för han hade glömt att tacka för maten. Han var tvungen att vända om och tacka för laxburgarna! Det borde ju vem som helst förstå. Så vi knatar ner igen och han marscherar förbi en förvirrad fader/kock, går fram till sin plats och deklarerar högt "Tack laxen!" till sin +/- tomma tallrik. I hans värld så tackar man tydigen maten; inte kocken. Ganska logiskt. Eller inte. Men väldigt gulligt.

Annars tackas det inte så mycket varken för eller till maten här. Eller visst kan man tacka men det finns liksom ingen fras som man naturligt avslutar måltider med när man äter hos kanadensare. Likaså inget "Varsågoda!" som startsignal på måltiden utan alla börjar lite anarkistiskt när de har lagt upp mat eller, vid finare tillfällen, när värdinnan hugger in. Vissa av våra bekanta sitter väl numer och väntar på mitt "Bon Appétit" efter att jag ondgjort mig över deras osociala fasoner lite väl ingående vid något tillfälle. (Mycket vin förekom också vilket kanske ursäktar/förklarar föreläsningen).

Små gnagare

Det kryllar av ekorrar här. Det går knappt att öppna dörren utan att man stör en hårt arbetande ekorre. Och de är verkligen små arbetsnarkomaner som idogt samlar mat och gömmer den på mer eller mindre klyftiga gömställen så att de ska ha något att äta under vintern. Tyvärr har de inte så bra minne och glömmer var de har grävt ner sina skatter. Här verkar det dock vara så gott om ekorrar att jag tror att de kan nog gräva i princip var som helst och ha goda chanser att stöta på någon gömd godbit. Jag försöker verkligen gilla de små sötnosarna, men nu har de under natten grävt upp de 60 små krokuslökar som jag nogsamt planterade i gårkväll. Kvar finns 60 små kratrar och lökarna har fått nya platser att gro på. Ekorrarna vet var. Om de kommer ihåg alltså. Annars lär det komma upp krokusar lite var stans i vår.

Det är inte så att ekorrarna svälter under vintern. De tar för sig från ett helt smörgåsbord av fågelmat.

Det tog lite tid innan den här lille gästen kom på bästa sättet att äta från vår fågelmatare.

Första Preschooldagen

Idag är det As första dag i preschool. Han hade sin introduktionsvecka förra veckan, men detta är första hela dagen. Suck, min store, lille pojke.

Hjortron by any other name

Vi diskuterade bär idag, min jobbarkompis från Newfoundland och jag. Vi saknade båda intensivt höstens bärplockning, som i Toronto av förklarliga skäl, uteslutande tar plats i butikernas fruktdiskar. Dock uppstod vissa kommunikationsproblem då det visar sig att bär har helt andra namn i Newfoundland än de jag nogsamt slagit upp i min ordbok. Vi kunde med gemensamma ansträngningar, fantasifulla beskrivningar och Google komma fram till att hjortron motsvarar "bakeapple" och inte snobbengelskans "cloudberry", och att lingon kallas "partridgeberry" och inte "lingonberry". Sedan blir det lite klurigare: "blackberry" är inte alls som man kanske skulle tro* björnbär utan kråkbär; squashberry kanske, kanske kan vara en variant av olvon, men jag vågar inte påstå det med någon större säkerhet. Någon som vet?

*Ni trodde förståss alla att det var en liten smart manick som man kan använda om man känner för att jobba ÄNNU mer än man redan gör. Hmm, nej tack.

Dimma

Som en liten frörrymd molntuss som har lagt sig tillrätta över parken. Är det bara jag som blir löjligt glad av dimma?

Im Nebel
av Hermann Hesse

Seltsam, im Nebel zu wandern!
Einsam ist jeder Busch und Stein,
Kein Baum sieht den andern,
Jeder ist allein.

Voll von Freunden war mir die Welt,
Als noch mein Leben licht war;
Nun, da der Nebel fällt,
Ist keiner mehr sichtbar.

Wahrlich, keiner ist weise,
Der nicht das Dunkel kennt,
Das unenntrinnbar und leise
Von allen ihn trennt.

Seltsam, im Nebel zu wandern!
Leben ist Einsamsein.
Kein Mensch kennt den andern,
Jeder ist allein.

En tur till parken

Vi gick som vanligt ner till lekparken i eftermiddags och min nya leksak fick följa med. 409 foton senare börjar jag misstänka att jag måste börja leta efter en ny hårddisk om detta ska kunna fortsätta. Vi träffade en liten tjej i tvåårsåldern som blev VÄLDIGT förtjust i A. A tyckte väl det var ganska trevligt till att börja med, men tröttnade ganska snart på att ta emot den lilla tjejens något hårdhänta intresse. Det hela slutade med att flickan jagade A runt lekplatsen. Medan han kutade skrek han "My bodyyyy!!" Till mitt försvar måste jag säga att jag fnittrade väldigt diskret när jag skiljde dem åt.



Traktorer är mer förutsägbara.






Hemma igen.

Sensommarträdgård

Sensommar. Jag vill inte riktigt kalla det höst ännu. Inte med alla vackra blommor som fortfarande visar upp sina finaste sidor.

Rose of Sharon. Jag vet inte vad den kallas på svenska, men jag tror att det är en sorts hibiskus.



Och en krysantemum

SLR baby!

Jag har skaffat en ny kamera! Den är helt otroligt fin, men lite skrämmande. Jag har aldrig haft en systemkamera förut och det känns väldigt häftigt. Det kommer säkert att bli mer bilder till bloggen snart, men jag måste bara komma ihåg att ta bilder utan mina två favorit objekt på: A och W. De brukar fastna på de flesta kort jag tar...

Happy anniversary!

Six years! I can hardly believe that, even though it is even harder to imagine that six years and a day ago I hadn’t met you yet....