Julfrid

Skinkan är i ugnen.
Maken på jobbet, men kommer nog hem lite tidigare idag.
Tvååringen sover middag.
Underlaterna kvittrar i julgranen.
Glöggen är het.
Julen är här.
God Jul!

Snöstorm!

Vi hade en häftig snöstorm i går med snöflingor stora som snöbollar och åska!




40 cm snö blev det till slut.

Inte bitas!

Tvååringen har gått igenom en bitig fas nyligen. Detta är en verklig konversation, fast översatt då, med sonens farmor.

Farmor: "Du måste bita tillbaka när han bits. Så han lär sig att inte bitas."
Thy: "Fast vi försöker ju lära honom att inte bitas. Inte hur man bits."
Farmor: "Men han kommer aldrig att lära sig att inte bitas om ni inte biter tillbaka!"
Thy: " Det går nog tids nog."
Farmor: "Ja, biter han mig så biter jag tillbaka!"
Thy: "Nej, vi bits inte. Säg bara till mig om du inte kan hantera honom istället."
Farmor: "Jo jag måste bita honom så han förstår!"
Thy: "Ingen biter min bebis!!!"
Farmor (sårat): "Men jag skulle inte bita så hårt! Bara markera lite..."
Thy: Biter sig i tungan.
Farmor: "Bara lite lätt i handen..."
Thy: Biter sig i kinderna.
Farmor: Himlar med ögonen.
Farmor: Suckar.
Thy: "Menar du på fullt allvar att du bet mr Thy och hans syster när de var bebisar?"
Farmor: "Nej det gjorde jag så klart inte. Mina barn bets inte. De var snälla barn."

Utvecklingssamtal

Se honom i ögonen och säg:

Jag kan!
Jag vill!
Räkna med mig!
Jag vill ha de krävande projekten!
Jag vill ha mer ansvar!
Du kan lita på mig!
Jag förtjänar mer betalt!

Kan vi avsluta nu? Jag måste hämta på dagis.

No excuses...

November är äntligen slut!!

Haha! Jag överlevde November! Även detta året. Av någon (väderberoende?) anledning är November en svår månad för mig. Jag tror att någon lyckades vara åtminstone snörvlig i vår familj varenda dag den här månaden. Ja när vi inte var hostiga, hade nackspärr, stukade fötter, astma eller bronkit...

Nu är det äntligen December och advent och snart jul. Regn har ersatts med vit, fluffig snö (30 cm!) och vi har fått upp adventsljusstakar och stjärnor. Glöggen har provats och lussebullarna bakats. Och julsemestern till Kuba är bokad. Aaah...

Språkövning

1) The bandage was wound around the wound.
2) The farm was used to produce produce.
3) The dump was so full that it had to refuse more refuse.
4) We must polish the Polish furniture.
5) He could lead if he would get the lead out.
6) The soldier decided to desert his dessert in the desert.
7) Since there is no time like the present, he thought it was time to present the present.
8) A bass was painted on the head of the bass drum.
9) When shot at, the dove dove into the bushes.
10) I did not object to the object.
11) The insurance was invalid for the invalid.
12) There was a row among the oarsmen about how to row.
13) They were too close to the door to close it.
14) The buck does funny things when the does are present.
15) A seamstress and a sewer fell down into a sewer line.
16) To help with planting, the farmer taught his sow to sow.
17) The wind was too strong to wind the sail.
18) After a number of injections my jaw got number.
19) Upon seeing the tear in the painting I shed a tear.
20) I had to subject the subject to a series of tests.
21) How can I intimate this to my most intimate friend?



There is no egg in eggplant nor ham in hamburger; neither apple nor pine in pineapple. English muffins weren't invented in England, or frenchfries in France (surprise!). Sweetmeats are candies while sweetbreads,which aren't sweet, are meat. Quicksand works slowly, boxing rings are square and a guinea pig is neither from Guinea or is it a pig. And why is it that writers write, but fingers don't fing, grocers don't groce, and hammers don't ham?

If it is louse/lice and mouce/mice, why can't you eat your rice one rouce at a time? If the plural of tooth is teeth, why isn't the plural of booth beeth? One goose, two geese. So one moose, 2 meese? Doesn't it seem crazy that you can make amends but not one amend. If you have a bunch of odds and ends and get rid of all but one of them, what do you call it? Is it an odd or an end?

If teachers taught, why didn't preachers praught? If a vegetarian eats vegetables, what does a humanitarian eat? In what language do peoplere cite at a play, and play at a recital? Ship by truck and send cargo by ship? Have noses that run and feet that smell?

How can a slim chance and a fat chance be the same, while a wise man and a wise guy are the opposite? You have to marvel at the unique lunacy of a language in which your house can burn up as it burns down, in which you fill in a form by filling it out, and in which an alarm goes off by going on.

English was invented by people not computers and it reflects thecreativity of the human race, which, of course, is not a race at all. That is why, when the stars are out, they are visible, but when the lights are out, they are invisible.

Goda grannar

I vårt kvarter är tomterna små och det är tätt emellan husen. Det här får endå räknas som extremt. Hur städar de mellan husen? Med tandtråd?

Vårt hus kan man i och för sig gå runt om, men om man vill låna en kopp socker från grannen är det bara att öppna köksfönstret och knacka på grannens fönster.

Varför jag blir arg när jag handlar leksaker....

Jag vet inte om det är bättre i Sverige eller ej, men här är majoriteten av leksaker
1) uppdelade i pojk- och flickleksaker. Och aldrig mötas de två.
2) plastiga och kommer förmodligen att gå sönder innan året är slut och därmed bidra till det växande sopberget.
3) drivna av miljöfarliga batterier. Med all sannolikhet ej inkluderade i priset.
4) förmodligen innehållande bly och andra nyttigheter.
5) tillverkade i Kina.
6) fantastiskt tilltalande för små barn....

Bilderna är från Sears och ToysRus kataloger. Jag hittade inga bilder på leksakssettet med McDonaldsplastmat eller den 120 cm höga ponnyn som kunde gå, gnägga och blåsa små puffar med luft.

"Race to the Mall" För det enda flickor kan tänkas vilja ha en bil till är att åka till köpcentrat.




Annars kan de ju ha kul på en motionscykel


"Ride-on Toy" Killar få dock gärna ge sig ut på äventyr i monsterbilar.

Varm och go

Nu har den kommit fram ur garderoben. Min vinterjacka. Jag har hållit ut hittills med höstjackor och varma jumprar, men i morse var lockelsen för stark och jag kröp in i min varma dunkappa. Jag inser att det förmodligen är ett misstag. Den lägsta temperaturen i dag är bara 0 grader, vilket är ca 30 grader varmare än det kallaste man kan förvänta sig av en typisk Torontovinter. Vad ska jag ta mig till i Januari om jag redan nu tagit till det tunga artilleriet? Men idag bryr jag mig inte. Jag är bara varm och gosig i min stora, mjuka vinterjacka. Jag bryr mig inte heller om alla de t-shirtklädda galningar som fnittrar och pekar när de går förbi mig på gatan…

Hemlighetsmakeri

Saltis kommenterade klokt till min graviditetstestpost att det finns goda anledningar till att respektera folks privatliv och inte försöka luska ut om de är gravida eller ej.

Givetvis har hon rätt och jag ville själv vänta att berätta att jag var gravid med A tills vi hade kommit igenom de första osäkra månaderna. Det visade sig dock väldigt fort att vi var fenomenalt dåliga på att hålla det hemligt. Till att börja med åkte vi och campade med våra goda vänner och jag lyckades väl obemärkt avböja en öl innan de förstod vad som var på g. Vi kunde ju dock återgälda tjänsten nu ett par år senare.

Jobb var jag tvungen att informera omgående då jag jobbade med lite radioaktivitet och det inte direkt är kompatibelt med god fosterutveckling. Jag ville dock bara berätta för min chef till att börja med så jag gick in på hans kontor och stängde dörren. Detta visade sig vara mindre smart då den dörren i princip aldrig är stängd och hela labbet inom några minuter hade gissat orsaken...

När jag var i sjätte veckan så åkte vi hem till Sverige och det kändes så rätt att kunna berätta för familj och vänner när vi var där. Vi skulle ju inte träffa dem på flera månader sedan. Och halva Toronto visste.

Efter det verkade det vara ojuste att inte berätta för mr Thys familj. Min goda svärmor hade missat att man ska säga ”Grattis!” och vände sig istället till mr Thys syster och sade ”Du får i alla fall se till att göra det i rätt ordning och gifta dig INNAN du blir gravid.” Hon är charmig på det viset, min svärmor.

Ja och efter det så får man väl säga att vi slutade upp med att försöka hålla det hemligt!

Inte ett enda.

Gissa hur många småbarn en person som säger så här har:

"Åh vad skönt med vintertid. En hel timme extra att sova på."

Svar: Inte ett enda.

Graviditetstest i tre steg.

Eller hur man tar reda på om ens vänner är gravida i tre enkla steg innan förrätten är avklarad. Programmet har utformats (uppståtet var helt oskyldigt!!!) och testats av underskriven och fungerar friktionsfritt*.

1) Bjud över dina vänner på middag.
2) Mixa ihop en supersmarrig drink, typ Piña Colada. Drinken bör innehålla a)alkohol och b)opastöriserad fruktjuice. Man kan givetvis räkna med att den blivande mamman kommer att avstå pga. att hon ska köra bil senare, men det är där den opastöriserade fruktjuicen kommer in. Gravida kvinnor avråds från att inta opastöriserade juicer och kan därför inte testa ens den alkoholfria varianten.
3) Servera sedan till förrätt en sallad som toppas med getost och en kall dressing innehållande honung. Denna dubbelattack får även den mest mussliga att ge upp och erkänna. Jag menar det är inte många som kan stå emot hot om Listeria monocytogenes, Clostridium botulinum OCH fetalt alkoholsyndrom på en gång. Varianter på temat kan servera rå fisk i form av tex. sushi eller gravad lax.


Våra (fortfarande) mycket goda vänner hade nätt och jämnt hunnit kissa på sitt eget graviditetstest och hade av jobbskäl och familjeskäl inte tänkt dela med sig av nyheten riktigt ännu. De hade dock inte räknat med det mikrobiologiska korsförhör som Casa Thy kan erbjuda.

Lite roligt är att just dessa vänner fick reda på att VI var gravida med A långt innan någon annan då vi åkte och campade med dem, precis efter att vi hade testat positivt. Visst gör man massor av olika grejer när man campar, men det obligatoriska inslaget av att dricka öl vid lägerelden fick snabbt fram ett erkännande... Dock tycker jag själv att mitt program är lite mer elegant.

*Resultatet kan variera.

Trick or Treat

En liten godbit i form av den sötaste elefanten i Toronto. Jag syr av princip (och avsaknad av symaskin) inte och det gör mig till en mindre god moder i vissa kompetetiva kretsar. I mitt försvar kan jag säga att han valde kostymen själv och är mycket övertygande i rollen som elefant (i porslinsaffär).

Dumbledore pride

Visst har jag många starka åsikter om ämnet, men istället för att skriva om 50-tals ideal och annat trams så väljer jag att skratta åt det.



Och jag som fram till bok 5 trodde att det var Lupin som skulle komma ut ur Boggarts garderob!

Personligen har jag aldrig tidigare önskat mer att det var pridevecka just nu och just här. Det skulle ha varit fantastiskt läckert!

Låt mig presentera...

Georgina


Puck


Hawkeye

Blogstress

Jag vet inte riktigt vad som är felet men det har varit så evinnerligt svårt att få färdigt blogposter på senare tid. Jag har en uppsjö påbörjade poster men alla har de blivit så invecklade och – gäsp – tråkiga att de har övergetts innan jag ens varit i närheten av att publicera dem. Eller så handlar de inte om mig och mitt liv utan var återberättelser av vad som händer med folk i min omgivning, framför allt min son. Inget fel i att vara en mammabloggare, men jag vill i så fall att det ska berätta om MITT liv som mamma och inte handla om min son. Han får berätta sin egen historia. Om han vill.

Min inre kritiker, som i många avseenden liknar min mellanstadielärare, jobbar övertid och hånar alla mina utkast. Annars har jag tyckt att min blog har varit en fristad från henne. Lite som att jogga för skriveriet. Något man gör för sin egen skull och ev. publik får hänga med på egen risk.

Jag har hört att när inspirationen tryter så bloggar man om hur svårt det är att blogga eller om sin katt. I avsaknad av katt kan ni se fram emot poster om passionerade triangeldramer, avundsjuka, tusentals kyssar och slagsmål där blodvite uppstår. När jag introducerar er för mina tre underlater. Eller inte...

Lista

Såg den här listan hos Annika och tänkte att jag kunde försöka mig på den.

1. När gick du upp idag? 

Kl 5.11
- tvååringen har med militärisk presision lyckats pricka in detta ohemula klockslag för sjunde morgonen i rad.

2. Diamanter eller pärlor? 

Pärlor
3. Senaste filmen du såg på bio

Oj det var ett tag sedan. Kanske Proof?

4. Favorit-TV- program?

Har ingen TV, så jag vet faktiskt inte. Jag brukar gilla sjukhusserier typ ER och kriminalserier.
5. Vad åt du till frukost?

Apelsinjuice.



6. Vad är ditt andranamn?

Jag har inget.

7. Din favoritmat?

Sushi


8. Vilken mat gillar du inte?

Kalkon


9. Favoritchips?

Vet ej, jag äter nog vad som. Så länge det ej är vinäger chips.
10. Vilken är din favorit-CD för tillfället?

Ben’s brother



11. Vilken bil kör du?

Har ingen bil.

12. Favoritmacka?

En som någon annan har gjort åt mig. De smakar så mycket godare då.


13. Vilka mänskliga karaktärsdrag, kan du bara inte med?

Ondska och likgiltighet.

14. Vilka är dina favoritkläder?

De som för tillfället råkar vara hela och något så när rena.
15. Om du fick åka vart du ville på semester?
Nilstorp, Lund, Sverige.
16. Favoritklädmärke?

Ingen aning 


17. Var vill du dra dig tillbaka?

Badkaret.
18. Favorittid på dagen?

Morgonen. 


19. Var är du född?

Lund
20. Vilken är din favoritsport att se på?

Basket, fast jag borde väl säga handboll för att göra mina bröder glada.
21. Coca Cola eller Pepsi?

Vilken som.
22. Fotboll eller ishockey
Som man tycker mest om eller avskyr mest?
23. Är du en morgonmänniska eller nattuggla?

Morgonmänniska. 

24. Pedikyr eller manikyr?

Varken eller. Har testat och jag satt som på nålar hela tiden. Såååå tråkigt!
25. Vad ville du bli när du var liten?

Veterinär.
26. Bästa barndomsminnet?

Kan omöjligen välja.
27. Varit i Afrika ?

Nix.


28. Nånsin rullat in någon i toapapper? 

Japp.

29. Varit med om en bilolycka?
Nej.


30. Favoritdag i veckan?

Lördagar. 

31. Favoritrestaurant?

Hiro sushi
32. Favoritblommor?

Svårt att välja! Tusenskönor kanske, eller snödroppar, eller några söta nävor?

33. Favorit-snabbmatsrestaurant

Pickle Barrel
34. Äger du en cykel?

Ja, tre stycken, men alla är i behov av lagning.
35. Vem fick du senaste mailet från?

Mamma.


36. I vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?

Kanske flygbiljettsaffären...

37. Läggdags?

Försöker vara i säng innan 23, men det blir sällan före midnatt.


38. Senaste personen du delade en middag med?

Tvååringen.


39. Vad lyssnar du till just nu?

Mora träsk (riktigt bra ös faktiskt!)
 


40. Favoritfärg?

Jag är en riktig sandlåda: beige, vitt och brunt.


41. Hur många tatueringar har du?

Inte en enda.

Huvudvärk

Det här ger mig huvudvärk! För mig dansar hon medsols och hur mycket jag än stirrar så kan jag omöjligen förstå hur hon kan snurra motsols. Jag har väl en envist högervriden hjärna. Mr Thy kunde se hur hon snurrade åt båda hållen.

Doris Lessing

Haha! Jag fick just höra att Doris Lessing fick litteraturpriset! Vad kul med en författare som man faktiskt både har läst OCH tycker om.

På tal om fåglar...

På tal om fåglar så är vi för tillfället papegojvakter till en liten gulkindad amazondam. Det är en mycket charmig papegoja och en rätt så krävande husgäst. Hon är tex smått förälskad i mig och uppvaktar mig med små kurrande läten och lättsmält mat.



Dock hyser hon en djup avsky för män (mr Thy inräknad) och försöker med näbb och klor mörda alla av manskön. Mr Thy har emellertid infört en motkampanj där han försöker muta in sig i hennes hjärta med hjälp av jordnötter. Det eller att hon möjligen kommer att bli så fet att hon inte längre orkar jaga honom... Jag är inte säker på hur han har tänkt.

Hon älskar att sjunga och skrålar gärna med i refrängen på ett helt bedårande vis. Särskilt om man skulle få för sig att dansa runt med henne. Hon har dock fenomenala röstresurser och det är inte helt lätt i kombination med en tvååring som INTE gillar höga ljud (=mer oväsen). Lite kul var det innan A fick rätt på ordet "peanuts". Utan ett "T" på slutet låter det ju så likt "penis". Vi har hårdtränat inför dagis i morgon för att undvika missförstånd. PeaNUT! Det heter PeaNUT!!

Här har hon just inspekterat vårt barskåp.

Kalkoner, kalkoner, kalkoner

Jag ska berätta en hemlighet och ni får lova att inte berätta för någon: Jag tycker inte om kalkon. Det kanske inte låter så chockerande men eftersom det är den allenarådande högtidsrätten här i Kanada, för Thanksgiving, jul, påsk, you name it, så är det lika illa som om en svensk inte skulle gilla varken julskinka, köttbullar, sill, pepparkakor, kräftor eller jordgubbar på en gång.

Det är väl inget fruktansvärt med kalkon i sig, men mycket få kan tillaga denna stora, rätt fula fågel så att den inte blir torr och smaklös. Speciellt inte om man ska göra det på traditionellt sätt, helstekt i ugn i timmavis, med en glåmig fyllning av bröd, lök, selleri, smör och (om man har tur) kryddor. Detta ackompanjeras av potatismos, gröna ärtor, ungsbakad sötpotatis (gärna toppad med marshmallows, men detta är nog ändå min favorit på bordet. Om man petar bort marshmallowsen dvs), tranbär och brunsås. Kul, eller?

Till saken hör att mr Thys familj är av engelskt ursprung och deras kök är av väldigt traditionellt. Svartpeppar anses som ett vågat val av krydda. Jag kan givetvis inte berätta min hemlighet för någon i mr Thys familj. Något säger mig att det inte skulle falla i god jord. Jag har väl egentligen knappt klargjort det för mr Thy ens. Svärmor Thy är redan säker på att jag har en son som inte gillar potatis enkom för att reta henne. Jake, den stora labradoren, är dock invigd i min hemlighet. Han sitter troget vid mina fötter och äter alla de bitar kalkon jag kan smugla undan. Och han har lovat att inte berätta för någon.

Igår lagade jag dock till ett riktigt smarrigt kalkonbröst, med chilli, lime och vitlök i en god whiskeysky. Mmmmm.

Thanksgiving

Den här helgen är Thanksgiving i Kanada. Vi ligger något före amerikanerna lite längre söderut och det är rätt logiskt med tanke på att det är en sorts skördefest och skörden och vintern kommer tidigare här längre norrut. Vi firade traditionellt förra helgen med mr Thys familj med kalkon, sötpotatis och pumpapaj. Den här helgen blir mer som en bonuslånghelg för bara mr Thy, A och mig. Med kalkon, sötpotatis och pumpapaj...

Mr Thy lägger upp Thanksgivingmaten med A och Uncle Jake (farmors hund) som trollbunden publik.

Skogspromenad

Ut i skogen för att få oss lite frisk luft och njuta av den ovanligt varma hösten (28 grader!). Höstfärgerna har börjat komma och har färgat in träden och det är så härligt att se A kuta runt utan att behöva tjata om att se upp för trafiken hela tiden.Gräs som är högre än A.

Thy och A.

Söt hund vi träffade på vägen.

Svenska kyrkan och jag

Fick en kommentar från Anna, fair and true, som tydligen känner en svensk tjej jag lärde känna i Toronto. Liten värld eller hur? Jag lärde känna henne när A var en liten bebis och jag var mammaledig. Varje torsdag kl 13.15 gick vi till Svenska kyrkans barnsång och där fanns massor av trevliga mammor och bebisar och prästen är bland de hyggligaste människor jag träffat på över huvudtaget. Samt de hade väldigt gott hembakat fika varje gång (tja med undantag för när det var min tur att ta med då det väl blev, hmm, hemköpt). Jag kände mig alltid väldigt välkommen där även om jag inte på något vis är kristen. – jag är inte ens döpt och det är inte A heller – och fick bita mig mycket hårt i kinderna för att inte skratta när vi sjöng “Vem är kungen i djungeln?”*
När jag sedan började jobba igen gick det ju inte längre att ta sig dit på torsdagseftermiddagarna och jag saknade väldigt att ha andra svenska föräldrar att prata med och andra som pratade svenska med min son. Varför inte börja en svensk lekgrupp på en tid som även heltidsarbetande föräldrar kan klara av att komma på? tänkte jag. Jag skickade ut e-mail och startade yahoogrupp och hela viddevitten och fick ihop en liten skara intresserade föräldrar och barn. Saken var den att den enda tiden som vi kunde komma överens om var söndagsförmiddagar. Helt logiskt från arbetande föräldrars synvinkel, men jag hade då också lyckats pricka in den enda tiden på veckan som vår supersnälla präst hellre skulle vilja ha för sig själv. Då hon höll sin gudstjänst då och gärna för en publik. Eller församling eller vad det nu kallas. Jag fick lite dåligt samvete kan man lugnt säga, och värre blev det när jag sprang på henne och hon undrade om hon kunde hjälpa mig att annonsera ut min lekgrupp. Jag mumlade något om att vi träffades på helger, men det blev i princip slutet på mitt lilla initiativ. Efter ett par förkylningsomgångar, varvat med några kräksjukor och Sverigeresor så rann projektet ut i sanden. Vad har vi lärt oss av den här historien? Don't mess with Svenska kyrkan. Det går aldrig väl.



*Vem ÄR då Kungen i djungeln? JO! J-E-S-U-S! Jesus är kungen i Djungeln!

Äppeltider

Vi åkte ut och plockade äpplen i lördags. Det finns en underbart kommersiell liten äppelgård man kan åka till ca en halvtimmes bilfärd från Toronto. Det finns djur att klappa på, äpplen att plocka, pumpor att klättra på, höskrindor att åka på, krimskrams att köpa. En cirkus med andra ord. Och det var helt underbart.




Apple Jelly
by Margaret Atwood

No sense in all this picking,
peeling and simmering
if sheer food is all
you want; you can buy it cheaper.

Why then do we burn our hours
and muscles in this stove,
cut our thumbs, to get these tiny
glass pots of clear jelly?

Hoarded in winter: the sun
on that noon, your awkward leap
down from the tree, licked fingers, sweet pink juice,
what we keep
the taste of the act,
taste of this day.

Toronto Islands

Under nästan 50 år har det inte varit så varmt under September som det har varit i år i Toronto. Vi njuter i fulla muggar vid Lake Ontario.

Pizzataxi

Vet ni vad en pizzataxi är? Jo om man av någon mer eller mindre alkoholinducerad anledning inte kan ta sig hem för egen maskin så går man till närmsta pizzeria och beställer en pizza för hemkörning. Sedan liftar man hem med pizzabudet. Hur smart som helst. Man kommer hem säkert OCH har färdkost. Allt till priset av en pizza och en väl tilltagen dricks.

Far Enough Farm

Thy och A på Far Enough Farm, Centre Island, Toronto.

Tack för maten!

Två-åringen tvärstannade på väg uppför trappan igårkväll för han hade glömt att tacka för maten. Han var tvungen att vända om och tacka för laxburgarna! Det borde ju vem som helst förstå. Så vi knatar ner igen och han marscherar förbi en förvirrad fader/kock, går fram till sin plats och deklarerar högt "Tack laxen!" till sin +/- tomma tallrik. I hans värld så tackar man tydigen maten; inte kocken. Ganska logiskt. Eller inte. Men väldigt gulligt.

Annars tackas det inte så mycket varken för eller till maten här. Eller visst kan man tacka men det finns liksom ingen fras som man naturligt avslutar måltider med när man äter hos kanadensare. Likaså inget "Varsågoda!" som startsignal på måltiden utan alla börjar lite anarkistiskt när de har lagt upp mat eller, vid finare tillfällen, när värdinnan hugger in. Vissa av våra bekanta sitter väl numer och väntar på mitt "Bon Appétit" efter att jag ondgjort mig över deras osociala fasoner lite väl ingående vid något tillfälle. (Mycket vin förekom också vilket kanske ursäktar/förklarar föreläsningen).

Små gnagare

Det kryllar av ekorrar här. Det går knappt att öppna dörren utan att man stör en hårt arbetande ekorre. Och de är verkligen små arbetsnarkomaner som idogt samlar mat och gömmer den på mer eller mindre klyftiga gömställen så att de ska ha något att äta under vintern. Tyvärr har de inte så bra minne och glömmer var de har grävt ner sina skatter. Här verkar det dock vara så gott om ekorrar att jag tror att de kan nog gräva i princip var som helst och ha goda chanser att stöta på någon gömd godbit. Jag försöker verkligen gilla de små sötnosarna, men nu har de under natten grävt upp de 60 små krokuslökar som jag nogsamt planterade i gårkväll. Kvar finns 60 små kratrar och lökarna har fått nya platser att gro på. Ekorrarna vet var. Om de kommer ihåg alltså. Annars lär det komma upp krokusar lite var stans i vår.

Det är inte så att ekorrarna svälter under vintern. De tar för sig från ett helt smörgåsbord av fågelmat.

Det tog lite tid innan den här lille gästen kom på bästa sättet att äta från vår fågelmatare.

Första Preschooldagen

Idag är det As första dag i preschool. Han hade sin introduktionsvecka förra veckan, men detta är första hela dagen. Suck, min store, lille pojke.

Hjortron by any other name

Vi diskuterade bär idag, min jobbarkompis från Newfoundland och jag. Vi saknade båda intensivt höstens bärplockning, som i Toronto av förklarliga skäl, uteslutande tar plats i butikernas fruktdiskar. Dock uppstod vissa kommunikationsproblem då det visar sig att bär har helt andra namn i Newfoundland än de jag nogsamt slagit upp i min ordbok. Vi kunde med gemensamma ansträngningar, fantasifulla beskrivningar och Google komma fram till att hjortron motsvarar "bakeapple" och inte snobbengelskans "cloudberry", och att lingon kallas "partridgeberry" och inte "lingonberry". Sedan blir det lite klurigare: "blackberry" är inte alls som man kanske skulle tro* björnbär utan kråkbär; squashberry kanske, kanske kan vara en variant av olvon, men jag vågar inte påstå det med någon större säkerhet. Någon som vet?

*Ni trodde förståss alla att det var en liten smart manick som man kan använda om man känner för att jobba ÄNNU mer än man redan gör. Hmm, nej tack.

Dimma

Som en liten frörrymd molntuss som har lagt sig tillrätta över parken. Är det bara jag som blir löjligt glad av dimma?

Im Nebel
av Hermann Hesse

Seltsam, im Nebel zu wandern!
Einsam ist jeder Busch und Stein,
Kein Baum sieht den andern,
Jeder ist allein.

Voll von Freunden war mir die Welt,
Als noch mein Leben licht war;
Nun, da der Nebel fällt,
Ist keiner mehr sichtbar.

Wahrlich, keiner ist weise,
Der nicht das Dunkel kennt,
Das unenntrinnbar und leise
Von allen ihn trennt.

Seltsam, im Nebel zu wandern!
Leben ist Einsamsein.
Kein Mensch kennt den andern,
Jeder ist allein.

En tur till parken

Vi gick som vanligt ner till lekparken i eftermiddags och min nya leksak fick följa med. 409 foton senare börjar jag misstänka att jag måste börja leta efter en ny hårddisk om detta ska kunna fortsätta. Vi träffade en liten tjej i tvåårsåldern som blev VÄLDIGT förtjust i A. A tyckte väl det var ganska trevligt till att börja med, men tröttnade ganska snart på att ta emot den lilla tjejens något hårdhänta intresse. Det hela slutade med att flickan jagade A runt lekplatsen. Medan han kutade skrek han "My bodyyyy!!" Till mitt försvar måste jag säga att jag fnittrade väldigt diskret när jag skiljde dem åt.



Traktorer är mer förutsägbara.






Hemma igen.

Sensommarträdgård

Sensommar. Jag vill inte riktigt kalla det höst ännu. Inte med alla vackra blommor som fortfarande visar upp sina finaste sidor.

Rose of Sharon. Jag vet inte vad den kallas på svenska, men jag tror att det är en sorts hibiskus.



Och en krysantemum

SLR baby!

Jag har skaffat en ny kamera! Den är helt otroligt fin, men lite skrämmande. Jag har aldrig haft en systemkamera förut och det känns väldigt häftigt. Det kommer säkert att bli mer bilder till bloggen snart, men jag måste bara komma ihåg att ta bilder utan mina två favorit objekt på: A och W. De brukar fastna på de flesta kort jag tar...

Happy anniversary!

Six years! I can hardly believe that, even though it is even harder to imagine that six years and a day ago I hadn’t met you yet....

Dagisdilemma

A går på dagis när mr. Thy och jag jobbar. Eller ett Centrum för Tidigt Lärande, som de föredrar att kallas här (Early Learning Center). Japp, förskola släng dig i väggen – det låter ju inte hälften så pompöst. Han har gått där deltid sedan han var drygt åtta månader och heltid sedan han var tolv månader. Han började som sig bör på babyavdelningen och flyttades rätt så smärtfritt över till småbarnsavdelningen när han var 16 månader. Visst det var i tidigaste laget, normalt väntar man till de hinner fylla 18 månader innan de flyttas, men pga. extremt ovanliga omständigheter så passade det bäst att flytta honom lite tidigare. Inga problem. No sweat. Nu har knodden hunnit bli 2 år och fyra månader och vi blev tillfrågade om vi ville flytta upp honom till nästa åldersgrupp, preschool, nu. Vanligtvis börjar de där när de är 2 ½ år, så vi började väl mumla om att vi inte var helt pigga på att flyttas i förtid. Tja då kommer det fram att antingen flyttar han nu eller så får han vänta till juni. Nästa år alltså. Pga. extremt ovanliga omständigheter, som de inte alls kunde förutse. Suck.
A har väl egentligen mer gemensamt med en treåring än med en 1 ½ åring. Å andra sidan så är han ju fortfarande rätt liten. Han babblar visserligen oavbrutet, men i lika doser engelska, svenska och egenhändigt påkomna ord, och är därför lite svår att förstå och har nära till att använda sig av slag och bett om annan kommunikation går bet. Han går inte på pottan med någon större pålitlighet och har bara precis börjat förstå vitsen med att delta i samlingar och gemensamma aktiviteter och lekar. Oavsett om han går kvar eller flyttar så kommer han att få nya lärare för hans nuvarande lärare kommer snart att börja sin mammaledighet respektive ett nytt jobb. Den stora skillnaden (förutom den pedagogiska aktiviteten då) kommer att vara att istället för två lärare på 10 barn (+ en extraresurs) så kommer det att vara två lärare och en delad extraresurs på 16 barn. Och sedan kommer kostnaden att gå ner. Missförstå mig inte – det kommer fortfarande att vara snordyrt. Bara lite mindre. Från nästan 9000 kr/månad till lite drygt 7000 kr. Risken med att ha kvar honom är att han skulle bli uttråkad och att han skulle få stå tillbaka i konkurrens med de yngre, mer krävande barnen. Tre andra barn från hans avdelning kommer att flytta upp samtidigt så han kommer att ha flera bekanta ansikten med sig nu.
Det bästa hade varit om han hade flyttat upp om en tre månader eller så. Han hade kunnat mogna lite mer och vi föräldrar hade fått lite tid att vänja oss vid omställningen. Men valet gäller alltså om vi vill flytta omgående eller om tio månader. Det är inte lätt.

Redan tisdag??!

Ja, jag VET att det är tisdag, men jag håller fortfarande på att hämta mig efter helgen. It was that good, som man säger här. Eller åtminstone så fullspäckad. Vi lyckades klämma in allt från gycklarfestivaler till köpcentrarundor, trädgårdsarbete och köksmålning. För att inte glömma grillkvällar och poolbadning, brunch och “boozy-Friday” och i ett tappert försök att förstränga storstädning, tvättbrottning och fönsterputsning. Det är med andra ord rätt skönt att vara tillbaka på jobb och i vardagen igen, men om bara några dagar är det ju helg igen. Lååånghelg!

Slappna av

Vi såg den här katten när vi var ute och gick igår. Den såg ut att ha det så bra som bara just kissar i soliga fönster kan ha. Dock skulle den kanske testa ett fönster en storlek större.

Att dö en smula

Min mamma har åkt hem till Sverige igen och det känns verkligen tomt. A springer runt och frågar efter mormor och saknar henne på tvååringsvis. Dvs mycket högljutt och med många tjuvnyp och sparkar riktade mot en jobbig omvärld.

Jag avskyr att säga hej då, men har ändå på något plan accepterat att om man bor så här långt från sina nära och kära så är avskedet en förutsättning för att man ska kunna träffas. Till nästa gång säger vi modigt och försöker övertala våra hjärtan att det är bra nog. Fast vi som tvååringen bara vill ha mer och mer och strunta i vårt vuxna förnuft.

Nästa gång vi ses blir förhoppningsvis vid jul. Jag har varken semestertid (15 dagar/år och ingen ledig tid för vård av sjukt barn = väldigt korta semestrar) eller pengar att åka till Sverige innan dess. Suck.

"Citationstecken"

När man går in i det lilla italienska bageriet kan man läsa att de har
“Homemade” vanilla custard
och när man går ut finns en annan skylt som lyder:
Homemade vanilla “custard”
Jag vet inte vilken som är roligast.

Toronto Zoo

Mormor, A och jag begav oss till Toronto Zoo. En inte helt enkel resa med tunnelbana och skumpig buss i en dryg timme men två-åringen hölls nöjd och glad med löfte om lejon. Väl där så var det ett härligt myller av glada barnfamiljer och vädret var perfekt - soligt, men inte odrägligt hett. Vi knatade runt nästan hela djurparken och såg lekande sälar. A undrade var lejonen var.


Solande isbjörnar. Var är lejonen??



Vackra vattenfall. Mamma, LEJONEN!



Ståtliga giraffer. Lejon, VILL SE LEJON!



Och lite, lite av ett par sovande lejon...



A var inte imponerad.

Byrackor!!

Åh jag blir så arg på hundägarna i vårt område. Det finns två parker, knappt två minuters gångväg från varandra. En är en vildvuxen ravin där det är tillåtet att ha hundar okopplade och den andra är en lekplats med sandlådor, gungor, klätterställningar, massor av barn och koppletvång på hundar. Och av någon oförklarlig anledning en hel drös lösa hundar. Varför? När de bara kan gå en liten bit längre bort för att rasta sina hundar.
I sanningens namn så är de flesta hundägare väldigt respektfulla och ansvarstagande och har vältränade, lydiga hundar som inte stör barnen. MEN igår så kom en dam med tre hundar som for runt som tättingar I SANDLÅDAN och hoppade upp på barnen. När jag sjasade bort hennes hundar från sandlådan så hade hon mage att säga till mig att det inte gjorde något att hundarna var där för att katter kissar och bajsar i sandlådan hela tiden! Menade hon alltså att det därför skulle vara ok att hennes hundar kissade där? AAAGH! Jag blev så förbluffad att jag inte kom för mig att fräsa till ordentligt utan bara mesade ur mig något om att det finns en park att rasta hundar i.

To hot to blog

Jag älskar värmen men just nu är det helt enkelt för varmt för att sitta vid datorn. Trädgård, barnpool, skugga, bok, zzzzz.

Sängkläder

Min farmor lärde mig hur man viker lakan. Man viker det på längden och sedan viker man det igen för att sedan släppa ner ena sidan och vika upp den på andra sidan. Lakanet snärtades sedan till, manglades och viktes ytterligare till ett prydligt platt paket. Örngott hade sitt eget vikmönster och de små knytbanden skulle sedan krusas med särskild tång. Nu kan jag väl aldrig påstå att jag någonsin har levt upp till min goda farmors standard når det gäller att hålla ett linneskåp presentabelt (presentabelt för vem?) men efter att ha flyttat till Kanada har det definitivt gått utför. Här har man nämligen formsydda lakan med resår som passa kring de tjocka madrasserna. Ganska praktiskt måste erkännas - det går väldigt fort att bädda en säng – men helt stört omöjligt att vika snyggt. Jag försökte väl ett tag att få till rimligt släta paket, men jag har nu resignerat till att knyckla ihop dem till något så när symmetriska högar som jag sedan klämmer in i vår underdimensionerade garderob. Jättesnyggt. Och istället för krusade örngottsband så pryds det hela av förrymda strumpor och hemlösa vantar. Icke förty så kan jag laga köttbullar enligt min farmors recept som jag tror att hon skulle uppskatta.

Hur man slipper sitta med i en jury.

Vi har spekulerat i bästa sättet att slippa sitta i en jury. Hittills har vi kommit fram till ett antal strategier:

* låtsas att man har narkolepsi. Snarkningar och dreggel är extra bonus.
* spelad inkontinens.
* häva ur sig homofoba, rasistiska kommentarer. Men med tanke på den högervridna regeringen som nu sitter så kanske detta inte är så effektivt.
* ställa frågor med många hänvisningar till TV-programmet CSI.
* "me not speak engleeshe..."
* avlägg ett tystnadslöfte.
* adoptera någon med vidsträkta kontakter i den krimminella världen.
* skaffa en låtsasvän som är polis.

Viktigast av allt skulle vara att lyckas övertala mr. Thy att spela med i en enda av ovanstående förslag....

Uppdatering: Det kanske löser sig av sig självt: mr. Thy har börjat hosta!

Mammas mamma

Min mamma är på besök. Hon kom i torsdags vi har två intensiva veckor på oss att försöka ta igen all tid vi har varit ifrån varandra. A, som inte sett sin mormor sedan i påskas, tvekade inte en sekund utan kastade sig över henne så fort hon stigit ur taxibilen. De är helt upp över öronen förälskade i varandra och tillbringar i princip varje vaket ögonblick med varandra. Igår var det tänkt att A skulle vara på dagis som vanligt så att mormor fick sova sig igenom den värsta jetlaggen, men eftersom tunnelbanan tjorvade så blev A hemma istället. Och det gick förståss superbra. Nu har jag ledigt i en vecka och vi tre ska ta vara på sommaren här i Toronto. Mr. Thy hade också tänkt ta ledigt några dagar, men blev inkallad till jurytjänstgöring så det snöt sig.

Härlig lördag.

Jag fick sovmorgon. Till åtta och med vissa avbrott för förfrågningar av livsviktig art, men man är ju småbarnsmamma, så det kändes väldigt lyxigt. Sedan bar det av till brunch med våfflor och jordgubbar för mig och A och pannkakor med korvar och lönnsirap åt mr. Thy.

Nej jag skojar inte, man äter faktiskt alltihop tillsammans på en gång här. Mycket exotiskt och inget som jag direkt skulle rekommendera en tillfällig besökare att testa. Inte när det finns smarrigheter som våfflor i alla fall.

Efter att vi blivit riktigt proppmätta bar det av till Riverdale Farm, som är en relativt centralt belägen park med en liten bondgård i. Man får träffa kossor och hästar och grisar.
Vi såg på när en get mjölkades och fick klappa en kanin. Vi betraktade en (stillastående) röd traktor i säkert tio minuter innan A meddelade att den INTE var farlig och vi avslutade besöket med ett dopp i plaskdammen. A sov sedan sött under hela promenaden hem, inklusive under snabbvisiten till Farmers' market. Vi hann också med att bada i kvarterets kommunala pool och grilla portabellasvampar innan det blev kväll. Nu vattnar jag mycket aktivt trädgården med hjälp av sprinkler och bloggar.

Mojito

Som utlovat: mojito i trädgården.

Långhelg

Vi har ledigt på måndag för att fira Simcoe Day. Det ska bli så härligt med en långhelg. Värdet är underbart sommarvarmt och vi har kompisar från Kalifornien som kommer på besök. Minten växer tät i trädgården och blir till smaskiga mojitos och vi har laddat upp med grillkol och tändvätska nog att grilla hela helgen. Tack Colonel John Graves Simcoe! Riktigt vem du var vet jag inte, men jag ska tänka på dig på måndag.

När gästfriheten tryter...

Kära förkylningsvirus!

Detta är en vräkningsorder för att informera dig om att hyreskontraktet på mr Thy inte är giltigt. Vänligen tag ditt pick och pack och pallra dig bort från min mans lekamen med omedelbar verkan. Medtag snor, slem och allmän gnällighet och återbörda omedelbart min kapable, kärleksfulle och tjänstvillige (nåja) man.

Med vänlig hälsning,
Thy.

Gäster i trädgården

En familj tvättbjörnar ("tvättbäääärs" enligt tvååringen) tittade förbi.

Multikulti

I sandlådan fanns det fyra barn och fyra vuxna och det talades fem språk: hebreiska, spanska, franska, svenska och så engelska förståss. Och det funkade. Toronto när det är som bäst!

Sjukfrånvaro

Så idag är jag tillbaks på jobbet igen med två (2!) sjuklingar hemma. Japp stackars mr. Thy har också dragit på sig sommarförkylnigen och ynkar sig nu mycket manligt medans han jagar efter sin snörvlige, hostige och ohemult pigge son. Jag får slappna av på jobb och njuter av luftkonditionerade rum, ostörda toalettbesök och vuxensamtal. I några timmar till i alla fall, sedan får jag skynda hem och ta hand om killarna.

Läkarbesök à la Toronto

Så A och jag begav oss alltså till barnläkaren med tunnelbanan och befann oss punktligt i Dr Seniors väntrum kl 17.40, eller som man skriver här 5.40 pm. Tyvärr var vi inte de enda som tiggt till oss denna sista tiden och väntrummet var fullt av andra små sjuklingar och deras otåliga föräldrar. I vanliga fall så är väntetiden hos Dr Senior i princip obefintlig, men nu i semestertider och, tydligen, förkylningstider, så skulle det visa sig annorlunda. Eftersom väntrummet rätt så sällan används för att faktiskt vänta i så är det ganska tråkigt: ett akvarium och en liten hylla med böcker. Tillsätt till detta ett gäng uttråkade, krassliga småttingar och ni kan själv tänka er vilken underbart vilsam väntan vi hade.
När vi efter någon timme av denna underhållning äntligen fick audiens hos Dr Senior var han förståss som vanligt urcharmig och trevlig. Till och med A tycker om honom, fast han helst skulle slippa att bli petad på, och han verkar alltid bete sig mycket friskare och piggare när vi är där. Hur som helt så tyckte Dr Senior att det väste lite om As lungor och skrev ut medicin som skulle ges om det blev värre. Annars tyckte han att ungen verkade hur frisk som helst. Och förmodligen att mamman var överdrivet pjoskig.

Sick day

Jag skrev i inledningen att jag är biolog och jobbar i laboratorium, dock inte idag då för A har hosta och feber och är inte i form för att göra mycket mer än att gosa med mamma och snörvla och sova. Jag vill ju så gärna bara ta bort allt det onda och den jobbiga hostan, men kan inte göra så mycket mer än att hålla om och truga med drycker, Alvedon (den kanadensiska motsvarigheten för att vara exakt) och isbitar. Jag lyckades få sista tiden för dagen hos vår barnläkare, Dr Senior, som är väldigt trevlig och rar och alltid insisterar på att undersöka A så fort han får feber, men som med all sannolikhet som vanligt kommer att skicka hem oss igen, med instruktioner om vila och intag av drycker. Jaja, det är ju alltid bra att kolla om öronen är röda eller ej och att ha någon som faktiskt vet vad han gör lyssna på lungorna.
Tyvärr har man inte några vård-av-sjukt-barn-dagar eller andra system för att kunna balansera familj och jobb på min arbetsplats. Jag har i och för sig en vettig chef som låter mig jobba väldigt flexibelt och skarva lite med vad som egentligen är en sjukdag för mig och en dag för att ta hand om A. Och jag vet om att jag har tur, för mr Thy tar sitt ansvar och sin del i vårdandet av vår lille sjukling. Något som tyvärr inte alls är självklart här...
Men just nu sover A lugnt och jag har påbörjat min första blogg och det är sommar ute. Det känns faktiskt rätt så bra.

Mitt Toronto

The Beach i Toronto med mina killar - livet blir inte mycket bättre.