Min mamma har åkt hem till Sverige igen och det känns verkligen tomt. A springer runt och frågar efter mormor och saknar henne på tvååringsvis. Dvs mycket högljutt och med många tjuvnyp och sparkar riktade mot en jobbig omvärld.
Jag avskyr att säga hej då, men har ändå på något plan accepterat att om man bor så här långt från sina nära och kära så är avskedet en förutsättning för att man ska kunna träffas. Till nästa gång säger vi modigt och försöker övertala våra hjärtan att det är bra nog. Fast vi som tvååringen bara vill ha mer och mer och strunta i vårt vuxna förnuft.
Nästa gång vi ses blir förhoppningsvis vid jul. Jag har varken semestertid (15 dagar/år och ingen ledig tid för vård av sjukt barn = väldigt korta semestrar) eller pengar att åka till Sverige innan dess. Suck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, det är ju så dyrt att resa och dessutom måste man ha ledigt för att komma iväg. Det är lätare sagt än gjort!
Japp, jag väntar otåligt på att någon ska uppfinna ett snabbare och billigare sätt att resa. I väntan på det skulle jag gärna hålla tillgodo men en lönehöjning och mer semester...
Skicka en kommentar