Sängkläder

Min farmor lärde mig hur man viker lakan. Man viker det på längden och sedan viker man det igen för att sedan släppa ner ena sidan och vika upp den på andra sidan. Lakanet snärtades sedan till, manglades och viktes ytterligare till ett prydligt platt paket. Örngott hade sitt eget vikmönster och de små knytbanden skulle sedan krusas med särskild tång. Nu kan jag väl aldrig påstå att jag någonsin har levt upp till min goda farmors standard når det gäller att hålla ett linneskåp presentabelt (presentabelt för vem?) men efter att ha flyttat till Kanada har det definitivt gått utför. Här har man nämligen formsydda lakan med resår som passa kring de tjocka madrasserna. Ganska praktiskt måste erkännas - det går väldigt fort att bädda en säng – men helt stört omöjligt att vika snyggt. Jag försökte väl ett tag att få till rimligt släta paket, men jag har nu resignerat till att knyckla ihop dem till något så när symmetriska högar som jag sedan klämmer in i vår underdimensionerade garderob. Jättesnyggt. Och istället för krusade örngottsband så pryds det hela av förrymda strumpor och hemlösa vantar. Icke förty så kan jag laga köttbullar enligt min farmors recept som jag tror att hon skulle uppskatta.