Jag ska berätta en hemlighet och ni får lova att inte berätta för någon: Jag tycker inte om kalkon. Det kanske inte låter så chockerande men eftersom det är den allenarådande högtidsrätten här i Kanada, för Thanksgiving, jul, påsk, you name it, så är det lika illa som om en svensk inte skulle gilla varken julskinka, köttbullar, sill, pepparkakor, kräftor eller jordgubbar på en gång.
Det är väl inget fruktansvärt med kalkon i sig, men mycket få kan tillaga denna stora, rätt fula fågel så att den inte blir torr och smaklös. Speciellt inte om man ska göra det på traditionellt sätt, helstekt i ugn i timmavis, med en glåmig fyllning av bröd, lök, selleri, smör och (om man har tur) kryddor. Detta ackompanjeras av potatismos, gröna ärtor, ungsbakad sötpotatis (gärna toppad med marshmallows, men detta är nog ändå min favorit på bordet. Om man petar bort marshmallowsen dvs), tranbär och brunsås. Kul, eller?
Till saken hör att mr Thys familj är av engelskt ursprung och deras kök är av väldigt traditionellt. Svartpeppar anses som ett vågat val av krydda. Jag kan givetvis inte berätta min hemlighet för någon i mr Thys familj. Något säger mig att det inte skulle falla i god jord. Jag har väl egentligen knappt klargjort det för mr Thy ens. Svärmor Thy är redan säker på att jag har en son som inte gillar potatis enkom för att reta henne. Jake, den stora labradoren, är dock invigd i min hemlighet. Han sitter troget vid mina fötter och äter alla de bitar kalkon jag kan smugla undan. Och han har lovat att inte berätta för någon.
Igår lagade jag dock till ett riktigt smarrigt kalkonbröst, med chilli, lime och vitlök i en god whiskeysky. Mmmmm.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Inte lätt, Thy! Inte lätt att INTE gilla kalkis när man bor här! Själv tycker jag väldigt, väldigt mkt om den maten om den är rätt tillagad och därför inte så torr. Jag är helt tokig i Sweet potatoe pie som mina svärfldrar gör, komplett med marshmallows :-) Och sen en god sås. goda gröna bönor...Nej men nu längtar jg till T-giving, känner jag. Samma mat i Kanada som här, hör jag.
Hoppas ni hade en mysig långhelg!
Hej Annika!
Nej lite socialt handikappande är det allt, men jag kan ju klämma ner lite kalkon om nöden kräver! Vi hade en jättemysig långhelg och nu är vi redan en bra bit inpå vår korta arbetsvecka. Det känns gött!
Jag gillar också kalkon men sötpotatis med marshmallows??? Örk!
Vi har alltid ätit kalkon till Mårten Gås, mindre flottigt och lättare att tillaga. Dessutom brukar vi fira "engelsk jul" på juldagen sedan vi bodde i England, med xmas pudding och kalkon.
Men, jag gillar inte julskinka och kommer inte ihåg när jag åt mer än en skiva senast!
Jag har en irländsk kompis som också tycker att svartpeppar är en stark krydda!
Varför är de så förtjusta i marschmallows over there I wonder??!!
Vi får väl hoppas att Mr Thy inte läser din blogg då! :)
Petra: Ja, viss mat ska man nog ha vuxit upp med för att uppskatta fullt ut. Annars blir det liksom för exotiskt eller, tvärt om, tråkigt.
Jag kan inte lämna kommentarer på din blog. Jag har försökt flera gånger, men det vill sig inte. Jag läser dock med stort intresse :-).
Anna: Ja marshmallows är ett rätt konstigt fenomen. Åtminstone i middagsmaten!
Mr Thy vet nog om att jag inte är så förtjust i kalkon - han tror nog bara inte på det. Han kan inte tänka sig något godare. Tack och lov så har han inget emot att experimentera lite med traditionerna heller. Mr Thy äter för övrigt nästan alla svenska konstigheter man kan tänka sig. Med undantag för surströmming.
Hahaha!!!!! Jag kan verkligen se att det kan vara ett dilemma. Särskilt som din "sävrfamilj" inte verkar vara så mycket för förnyelse av menyn... Men du är nog väldigt populär hos hunden??? ;-)
Saltis: Japp, vovven och jag är tighta! Jag är tom att föredra framför en matkastande tvååring och det säger inte lite i hundögon.
Ja, maten hos er, mina närmsta grannländer åt väster, är knasig. Marshmallows på potatisen..!?!
Det är en klurig situation du hamnat i. Men måste erkänna att jag känner igen mig.
Här på Grönland äts det mycket rått - som det är, torkat eller t.o.m fryst (!) - och djurarter som jag innan jag kom hit aldrig skulle komma på tanken att tillaga. Eller vad sägs t.ex om säl, som har närmast svart kött som stinker av tran & fisk..!?
Jag har dock hyffsat tur som har en (lokal) pojkvän som gillar att jag experimenterar lite och använder mycket kryddor. Är man sedan noga när man väljer ut sina köttbitar kan man faktiskt lyckas få ihop en superb myskoxewook, grillade sälrevben eller tumlarbiff...
Och svärföräldrarproblemet har jag löst med att bosätta mig förhållandevis långt borta, kunna få ord på samma språk (så kan de inte direkt lägga sig i hur jag lagar maten) och att själv dricka mycket vatten när det bjuds på något oätbart, alternativt diskret vänta tills matbordet är fullsatt av gäster och själv sätta mig direkt vid tårtbodet när det vankas kalas (man dukar alltid upp middagsmaten & kakorna samtidigt här, mycket passande). :-)
Louise: Ja där ligger man ju lite i lä: myskoxe, säl och tumlare. Det har jag aldrig ens smakat. Verkar spännande!
Mina svärisar hade nog också varit lite lättare om vi hade dem på håll.
Vad konstigt att du inte kan lämna kommentarer på min blogg!? Hoppas att du försöker igen - det kanske är något tillfälligt fel? Har du kunnat lämna på Annes blogg som ju också är wordpress?
Hej Petra! Jag har försökt lämna kommentarer ett par gånger utan framgång. Samma sak med Annes blog, så det är troligt att det är en worldpress-grej. Kanske gillar de inte apple?
Mycket konstigt, min kompis som har bryssling.wordpress.com-bloggen bloggar på wordpress från en apple så det kan inte vara datorn... jag ska forska vidare..
Petra: Även om jag inte kan lämna kommentarer så läser jag med stort intresse. Jag gillar hur du skriver och det ska bli så spännande att få "följa med" till Puerto Rico. Njut av din ledighet!
Skicka en kommentar