Två-åringen tvärstannade på väg uppför trappan igårkväll för han hade glömt att tacka för maten. Han var tvungen att vända om och tacka för laxburgarna! Det borde ju vem som helst förstå. Så vi knatar ner igen och han marscherar förbi en förvirrad fader/kock, går fram till sin plats och deklarerar högt "Tack laxen!" till sin +/- tomma tallrik. I hans värld så tackar man tydigen maten; inte kocken. Ganska logiskt. Eller inte. Men väldigt gulligt.
Annars tackas det inte så mycket varken för eller till maten här. Eller visst kan man tacka men det finns liksom ingen fras som man naturligt avslutar måltider med när man äter hos kanadensare. Likaså inget "Varsågoda!" som startsignal på måltiden utan alla börjar lite anarkistiskt när de har lagt upp mat eller, vid finare tillfällen, när värdinnan hugger in. Vissa av våra bekanta sitter väl numer och väntar på mitt "Bon Appétit" efter att jag ondgjort mig över deras osociala fasoner lite väl ingående vid något tillfälle. (Mycket vin förekom också vilket kanske ursäktar/förklarar föreläsningen).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Man kan ju alltid säga "thank you very much for a lovely meal" eller något.
Amerikanare och engelsmän brukar tycka att det är lite komiskt att vi svenskar säger "det här var gott" när vi fortfarande sitter och äter. De tycker vi borde säga det i presens. Det är ju sådant man aldrig tänker på förrän någon pekar ut det för en :)
Pratar du svenska med sonen hemma så att han är tvåspråkig? Kan din man svenska?
Jo visst kan man vara artig och tacka utan att man verkar märkvärdig alls, men det finns liksom ingen fras som är lika väl innött som svenskans "tack för maten".
Jag pratar svenska med A och han pratar en blanding av svenska, engelska och egna ord. Det är helt fantastiskt hur barn lär sig prata och hantera både ett och två och flera språk. Mr Thy förstår och pratar svenska rätt så hyfsat. Han tog en kurs i svenska när vi bodde i Sverige och det betyder mycket att han kan hänga med i svenskan. Han har fått massor med extra träning i och med att han hör mig prata med A numer. Annars blir det mest engelska.
Är det kanske så att det tackas mer i USA än i Kanada?? Så kan det vara...Thank you hit och dit, och "you're welcome" etc.
Jag undrar liksom Anna ovan om du och sonen pratar svenska? Och kan din man svenska?
Jag pratar ju svenska med min flicka, men min man pratar i princip noll av vårt vackra språk..
Sorry, Thy...Jag missade helt din svarskommentar där du ju har svarat på frågorna redan. Never mind :-)
Hur länge bodde ni i Sverige? Och hur trivdes maken där?
Hej Annika! Vi bodde i Sverige då jag behövde återvända och göra examensarbete där. Mr Thy var där i 8 månader och tog en kurs i Svenska för Invandrare. Vi trivdes väldigt bra, men det var så svårt för mr Thy att få ett intressant och bra jobb att det inte höll i längden. När han fick ett bra jobberbjudande i Toronto så var det ett rätt självklart val att flytta tillbaka.
Hej!
Kom in på din blogg via Annikas. Kul att läsa om ditt liv i Toronto, jag har varit där två ggr, senast var dock 1992 så ett tag sedan. Själv är jag också skånska, bor i Bryssel och ska snart flytta till Puerto Rico.
Tack för maten är nog ett väldigt svenskt uttryck, jag snackade om det med två franska kompisar i helgen - de trodde att jag menade att vi tackar Gud för maten, a la bordsbön... I Belgien och Frankrike ska man helst säga bon appetit innan alla börjar äta, även om en av mina franska kompisars mamma hävdar att det bara är pöbeln som gör det (enligt denna väldigt fina-i-kanten dam ska man absolut varken säga bon appetit eller prosit (a tes souhaits) när ngn nyser)... Min spanska pojkväns familj bara slänger sig äver maten, där väntar ingen på att alla sitter ner och har fått mat... Olika sedvänjor!
Hej Petra! Välkommen till min blogg!
Puerto Rico låter väldigt spännande - vilket äventyr. Måste helt klart kolla in din blogg med.
Att knäcka koden för vad som anses artigt och "rätt" vett och etikett när man är i ett annat land är både kul och frustrerande. Beroende på dagsformen antar jag.
Jag saknar "varsågoda!" för det känns trevligare att äta tillsammans istället för att försöka hinna ikapp när alla andra har börjat (som kock/småbarnsmamma är jag ALLTID sist). Det är praktiskt. Och jag hinner få en bit efterätt med!
Ibland säger folk "Please start" eller "Enjoy" men det är ju inte lika rätt kanske. Men tack får jag nog i alla fall för det mesta, när det gäller engelsmän i alla fall. Men de jag känner kanske är ovanligt artiga! :)
Anna! Härligt med artiga vänner! "Enjoy" kan jag kanske köra med ibland som omväxling för "Bon Appétit". Eller kanske jag skulle införa "Klara, färdiga, ÄT!" ;)
Skicka en kommentar